Hunt: Showdown — Biatatá — Still Waters Run Deep
| joystick Platforms |
PS5
PS4
DLC
|
| trophy Trophies | |
| play_circle Videos | |
| gamepad Genres | Shooter Action |
|
globe
Other regions
|
Sign in to see prices in other regions |
1
4
13
20
Lowest price:
84 kr
PS+:
73,50 kr
Release date: March 8, 2023
Price change history
77
Description
Detta DLC innehåller en legendarisk jägare, två legendariska vapen och en legendarisk förbrukningsartikel:
- Biatatá (jägare)
- Cobra da Várzea (Scottfield Model 3 Spitfire)
- Proteção do Andarilho (Winfield 1893 Slate)
- Língua de Fogo (flytande brandbomb).
Följande utdrag hämtades från novellen ”Cobra da Várzea”, publicerad i en hemlig lokaltidning från Salvador (Bahia), Brasiliens förenta stater (maskinskriven översättning bifogad)
Det är tre minuter över midnatt och det enda ljuset på flera kilometer kommer från den lilla eld hon byggt i sanden. Hon jobbar med kniven i stadiga, viga fingrar och skär försiktigt ut sitt pris. När det ger med sig så är det med ett blött ljud och hon sluter handen runt det som i en omfamning. Vid hennes fötter protesterar fyra män med kvävda gnyenden – de möter natten med blödande hål där ögon en gång satt.
När fiskarna hittar dem kommer de att vara klädda i vitt av Atlantens vågor och vänta på den slutliga domen för synder som mänskliga domstolar snabbt förlät. Vid det laget är hon borta sedan länge. ”Det är Biatatás verk.” De dämpade viskningarna sprider sig genom gatorna och kyrkbänkarna. En del kallar henne för hjälte, andra en mördare, och de vidskepliga insisterar på berättelser om en eldig orm som stjäl mäns ögon och driver dem till galenskap. Framför allt kommer folket att fråga och tidningarna böna: varför?
Hon rullar den färska ögongloben i handen och undrar, inte för första gången, om hon någonsin skulle kunna svara. Hon har aldrig trott på rättvisa och minns inte den senaste gången hon njöt av hämnd. Allt hon minns är att hon var liten, tanig och osynlig i en alltför stor folkmassa. Hon föll och användes som trottoar. Blödande och lämnad att ruttna. Hon frågade ”varför” många gånger, och när svaret kom till henne så var det som salva på ett brännsår.
Anledningen till ens ondska kanske helt enkelt är för att man kan. I så fall kan hennes egna anledningar vara lika simpla. Varken räddare eller odjur. Hon dödar dessa usla män eftersom hon kan och andra vägrar göra det.
Hon kastar ögat i flammorna och tar ett djupt andetag innan hon ler. I morgon reser hon norrut mot kallare länder, hack i häl på värre ondska och svårare val. Men i kväll värmer El Salvadors salta luft hennes hud, och när männens gråt blir till tystnad, vet hon att dessa döda inte kommer att komma tillbaka.
- Biatatá (jägare)
- Cobra da Várzea (Scottfield Model 3 Spitfire)
- Proteção do Andarilho (Winfield 1893 Slate)
- Língua de Fogo (flytande brandbomb).
Följande utdrag hämtades från novellen ”Cobra da Várzea”, publicerad i en hemlig lokaltidning från Salvador (Bahia), Brasiliens förenta stater (maskinskriven översättning bifogad)
Det är tre minuter över midnatt och det enda ljuset på flera kilometer kommer från den lilla eld hon byggt i sanden. Hon jobbar med kniven i stadiga, viga fingrar och skär försiktigt ut sitt pris. När det ger med sig så är det med ett blött ljud och hon sluter handen runt det som i en omfamning. Vid hennes fötter protesterar fyra män med kvävda gnyenden – de möter natten med blödande hål där ögon en gång satt.
När fiskarna hittar dem kommer de att vara klädda i vitt av Atlantens vågor och vänta på den slutliga domen för synder som mänskliga domstolar snabbt förlät. Vid det laget är hon borta sedan länge. ”Det är Biatatás verk.” De dämpade viskningarna sprider sig genom gatorna och kyrkbänkarna. En del kallar henne för hjälte, andra en mördare, och de vidskepliga insisterar på berättelser om en eldig orm som stjäl mäns ögon och driver dem till galenskap. Framför allt kommer folket att fråga och tidningarna böna: varför?
Hon rullar den färska ögongloben i handen och undrar, inte för första gången, om hon någonsin skulle kunna svara. Hon har aldrig trott på rättvisa och minns inte den senaste gången hon njöt av hämnd. Allt hon minns är att hon var liten, tanig och osynlig i en alltför stor folkmassa. Hon föll och användes som trottoar. Blödande och lämnad att ruttna. Hon frågade ”varför” många gånger, och när svaret kom till henne så var det som salva på ett brännsår.
Anledningen till ens ondska kanske helt enkelt är för att man kan. I så fall kan hennes egna anledningar vara lika simpla. Varken räddare eller odjur. Hon dödar dessa usla män eftersom hon kan och andra vägrar göra det.
Hon kastar ögat i flammorna och tar ett djupt andetag innan hon ler. I morgon reser hon norrut mot kallare länder, hack i häl på värre ondska och svårare val. Men i kväll värmer El Salvadors salta luft hennes hud, och när männens gråt blir till tystnad, vet hon att dessa döda inte kommer att komma tillbaka.
Information from the official PlayStation Store site. All Rights Reserved.
